en strimma ljus

---

Är det något jag inte kan få nog av, så är det kärlekssånger. Tänk Lugna Favoriter. Alldeles smöriga, alldeles klyschiga, alldeles sliskiga, och alldeles - alldeles underbara!

Dom får mig att börja fantisera. Att börja reflektera, fundera, undra. Hur kommer min framtid se ut? Vad kommer hända efter gymnasiet? När kommer jag träffa min nästa kärlek? Hur länge kommer det att hålla? När, var och hur kommer jag att träffa min framtida man? Hur ser han ut? Hur är han? När gifter vi oss? Skaffar barn? Hur kommer mitt liv se ut, om sisådär en trettio år? När kommer jag hitta honom, som passar in i alla dessa smöriga klyschiga kärleksballader som spelas sönder på Lugna Favoriter? Om jag ens gör det?

För dessa sånger är så dåliga. Men ändå så bra. För när man har hittat den rätte, så förstår man. Man förstår precis vad Elton John, Celine Dion och alla andra sjunger om. För man har hittat det själv. Den sanna kärleken.

Så drömmer jag om att det är, iallafall. Men jag kanske bara är en hopplös romantiker? Det kanske aldrig blir sådär perfekt? Det vet jag inte.

Men en sak vet jag. Och det är att hela livet ligger framför mig, och man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn :) Så, lev livet och puss på alla er som läser min blogg. Puss på alla hopplösa romantiker därute. Puss på alla klyschiga smörballader. :)