en strimma ljus

Förlåt uttrycket men jag kom inte på något bättre sätt att uttrycka mig på. För det är precis så jag känner just nu. Jag har spenderat tre långa timmar på Frölunda torg, det brukar inte vara så jobbigt. Det hade inte varit så jobbigt. Om det inte hade varit för den välkända smärtan i magen som slog till på bussen dit. Ingen Alvedon i väskan som jag brukar, den tog jag ut i förrgår, ingen Naproxen och ingen Ipren i närheten. Extremt jobbigt. Så jag fick gå runt där i tre timmar med en jäkla kramp i magen som blev värre för varje minut. Varken choklad eller vatten hjälpte och när jag äntligen var färdig och skulle gå till bussen så var det tjugo minuter kvar tills den skulle gå. Ungefär då rasade min värld ihop.

Snabbt samtal till mamma som inte kunde komma och hämta för att hon skulle på kalas, så det var bara att vackert sitta där och bita ihop i väntan på att bussen skulle komma. Inte jätteroligt när man helst av allt vill krypa ner under täcket och gråta. Tillslut kom jag hem och sprang till skåpet för att hämta Naproxen, men nu funkar min kropp såhär att tar man ingen tablett när det börjar så går det knappt att dämpa smärtan när den är som värst. Och mitt i alltihopa ska jag duscha, fixa mig, fixa presenten, bränna skiva, locka håret, sminka mig, klä på mig och så vidare. Jag vill bara lägga mig ner och dö!

Usch, vad jag har blivit dålig på att uppdatera. Det är nog så, att när jag inte har något att göra, eller har något att klaga på, då skriver jag mycket mer än såhär. För just nu har jag massor att göra hela tiden, och ingenting att klaga på :) förutom kanske att skolan har börjat igen. Men schemat är inte så tokigt, jag älskar det, så det är inte riktigt lika tungt att börja.

Nonstop har jag varit på, tis - tors och fre - sön. Det var mysigt, framför allt eftersom jag har saknat människorna från Bifrost så sjukt mycket i sommar. Tors åkte jag hem för att jobba, ett intressant jobb som i princip gick ut på att hjälpa rektorer använda macar på ett kreativt sätt. Typ. Tillbaka på fredag igen, och i måndags efter lägret så började skolan. Segt, men glada överraskningar väntade, vi tar studenten den 28 maj! Och inte typ 9 juni som alltid på Fässberg. Enda kruxet är väl att David också tar studenten samma dag. Men det är ett senare problem :)

Idag har det varit After Eight, special. Sorgligt värre men en hellyckad kväll, allting blev klockrent och Sten blev rörd. Jag med. Fast jag grät inte som jag trodde jag skulle göra :) Bildspelet och sången blev succé, likaså Helenas, Palles och Johannas film. Den var fantastisk. Sten, jag hoppas du förstår hur mycket du har betytt och betyder för mig och alla andra. Om inte annat hoppas jag det framgick ikväll, jag hade inte varit densamma utan dig. Faktiskt. Det är tur att du inte lämnar Mölndal.

Sist men absolut inte minst har jag varit en stor del med min kära David,och det är lika mysigt varje gång. Han gör mig glad :) jag sov hos honom natten till igår och sömnen blev dålig, men det var första gången så. Mer blir det. <3

Solen skiner och himlen är blå, varför måste jag jobba då?

Mitt nya schema ligger uppe på internet nu, och jag måste säga att det ser ganska lovande ut. Eftersom det är en del kurser jag har tagit bort för att jag har läst för mycket poäng, så har jag nu två enorma sovmorgnar och i princip bara musikämnen, förutom svenska, engelska och gympa, religion på höstterminen och naturkunskap på vårterminen. Så extremt skönt, och jag ser faktiskt lite fram emot skolan nu. Även om lovet kunde varit mycket längre.

Jag har förresten något som jag måste bestämma mig för, tills på måndag eller antagligen på söndag. Jag tror jag vet hur jag ska göra, men behöver bara fundera några extra gånger först :)

Godnatt!