Man kan låtsas att man inte bryr sig om sin morsa

Kom nyss hem från Bergakungen efter att ha sett en film.

Filmen hette I taket lyser stjärnorna.

Jag har inte så mycket att säga om filmen. Mer än att den var stark. Otroligt stark. Den berörde, djupt. Jag var på vippen att börja gråta. På vägen ut från biografen, till och med. En av dom bästa filmer jag sett och då överdriver jag inte.

Kort sagt.
Gå och se den.
Det är värt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0