step one, you say we need to talk
det är konstigt, att man så lätt förknippar låtar med känslor. bra eller dåliga känslor, platser, dagar, händelser, resor, människor. att bara några sekunder av en låt kan ta en tillbaka till en plats eller en tid man inte har tänkt på på länge. plötsligt är man där igen, allt man känt kommer tillbaka och reaktionen blir antingen bra eller dålig. antingen är det något bra man förknippar med musiken och då tycker man om den, eller så blir hela låten obehaglig, förstörd. ungefär som den låt eller det ljud man har som alarm på morgonen. den blir förstörd för alltid, för man förknippar den med tidiga mornar, trötthet, ovilja att gå upp, extrem lust att bara stänga av låten för att man vill sova. och vips, så har man förstört låten.
samma sak med låtar man blir glad av, låtar som man lyssnat på en sommar, eller en semestervecka, eller med en viss person, och så vidare.
samma sak med låtar man blir glad av, låtar som man lyssnat på en sommar, eller en semestervecka, eller med en viss person, och så vidare.
dags att sova bort det sjuka. mina tankar går just nu till mina grannar som har familj och släkt i Chile där det idag har varit jordbävning. dom har inte hört nånting alls, och har ingen aning om om dom har klarat sig eller inte. så hemskt.
Kommentarer
Trackback
