en strimma ljus

åh vad jag vill till London. vart jag än vänder mig, facebook, bloggar eller vänner, så är det alltid någon som precis ska slash precis har kommit hem ifrån Englands huvudstad. och varenda gång blir jag mer sugen, varenda gång blir jag mer ledsen för att vi inte ska dit som tidigare planerat. så är det någon som vill hänga på i mitten av juni för en billig peng så är det bara att säga till!

när man behöver sova för att man ska upp tidigt imorgon för att spela ängel blir det lätt att man gör allt annat än just det. efter ett smått flummigt möte ikväll har jag fått sjukt mycket inspiration för att göra om mitt rum, jag har gått och funderat länge på hur väggarna ska bli och nu äntligen har jag bestämt mig! det kommer bli heeelt awesome. en liten ledtråd kanske:

jag har börjat få så sjukt mycket inspiration igen. både till att måla och till att sjunga och spela in och skriva låtar och hela faderullan. mer inspirerad än jag har varit det senaste halvåret. jag vill sätta igång med att måla nu, direkt. dock är klockan redan över tolv och klockan ringer halv sju imorn bitti så det är nog lite korkat att sätta igång nu. ungefär lika korkat som att vi åker till idre om en vecka, nu när våren äntligen är här. fast det gör inget för människorna jag åker dit med är typ världens mysigaste. och sova kan man ju göra någon annan natt. angående måleriet, alltså.

att tillverka gigantiska bokryggar i fem timmar är väldigt mysigt på sitt egna lilla vis. för övrigt har jag just nu fruktansvärt mycket att se fram emot, jag bara väntar på allt kul som kommer hända dom närmaste månaderna! imorn är det jobb, på fredag afterwork och sen är jag ledig en vecka innan vi drar till idre! i maj är det intagningsprov och jag kommer vara ett nervvrak både före och efter. jag vill så sjuuukt gärna komma in. åh.

jag är helt slutkörd. för lite sömn i kombination med åttatimmarsdagar i högstadieklasser är inte att rekommendera. men roligt är det och denna dag var ett perfekt slut på veckan, allt blev skitbra!

ibland blir jag förvånad över hur fort humöret kan skifta, hur lätt det påverkas. eller inte förvånad men fascinerad. igår eftermiddag hade jag min värsta dipp på länge, la mig i soffan och var helt gråtfärdig och det kändes som om hela världen skulle gå i kras. idag, i förmiddags, gick jag runt med ett leende på läpparna i flera timmar för att allt kändes så bra. det är jobbigt med dippar i självförtroende och humör men gött att det kan åtgärdas. annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till.