now you say you love me

idag hade jag sånglektion, en födelsedagspresent från mina kära föräldrar. med tanken att jag ska fräscha upp min röst lite inför alla intagningsprov jag har tänkt göra i vår, och åh vad roligt det var! jag har saknat det så himla mycket, att sjunga "på riktigt". att få nya tips och saker man ska tänka på, så att det låter bättre. det är så lätt att glömma bort sånt. haha, musik är nog det enda jag inte tycker är tråkigt och jobbigt att lära mig. det är inte det enda jag vill lära mig, jag vill plugga grafisk design och sånt med, men det känns så himla mycket jobbigare på nåt sätt. vägen dit, alltså.

efter lektionen var jag så himla sugen på att sjunga att jag spelade in en gammal jazzklassiker, cry me a river. dock verkar inte blogg.se vilja samarbeta när jag ska lägga upp youtubeklippet haha, så ni får nöja er med en gammal hederlig länk. here you go!


can't you see that I'm bound in chains?

nu är jag färdig med det jag skrev om lite tidigare :) en cover på låten Bound To You av Christina Aguilera från musikalen Burlesque som kommer på bio snart! den är sjuuukt fin.



I'm gonna love you like I'm indestructible

det är inte klokt vad grym den här kvinnan är. den första skivan hon släppte i år var helt fantastisk. den andra som hon precis släppt är om möjligt fantastiskare (inget riktigt ord, jag vet, men whatevah.). can't wait to see hur den tredje kommer låta! sjukt cool är hon också.


gas, gas, gas gas gas gas

gah!
om två dagar smäller det. eller om ett dygn och åtta timmar. ett dygn och åtta timmar?!?! helt stört. då sätter det igång hemma hos mig med champagnefrukost. och sen rullar det på hela dagen. om två dygn och åtta timmar har jag tagit studenten och allt är över. hjälp..


nu är utspringningslåten fixad och klar, jag har städat i princip hela mitt rum, nästan all mat är färdiglagad och imorn ska vi måla lakan. det går så snabbt. imorn kommer bli helt galet stressig med allt som ska hinnas med.


här är min kära klass och den sista gången vi stod på scen tillsammans. lite sorgligt var det. fast det låter lite falskt i början, haha. vi spelade en låt till och den kommer upp här imorn. fast näe. jag hinner nog inte det. men snart, iallafall.

sometimes I feel like a motherless child

Jag måste bara säga en sak, sätt på ettan klockan 21 ikväll. Galan jag såg inatt, var så himla fin. Alla uppträdanden var helt fantastiska. Här är mina favoriter.



Justin Timberlake och Matt Morris - Hallelujah. En uttjatad låt, men dom gör den så fint och med så mycket känsla.




Christina Aguilera - Lift me up. Jag får rysningar.





Stevie Wonder - Bridge Over Troubled Water. En av mina absoluta favoritlåtar plus namnet Stevie Wonder - behöver jag säga mer?






Jennifer Hudson - Let it be. Så fruktansvärt bra!




Shakira - I'll stand by you. Så fin låt, och hon gör det med sån känsla.


För att se alla uppträdanden, så finns alla i hög kvalitet här. Eller kolla galan ikväll!

but many moons

Mary, Mary, quite contrary
How does your garden grow?
With silver bells and
Cockle shells and
Pretty maids, all in a row

I've got things to see to
I've got things to attend
The other day the cat ran away again
But the sunset is so beautiful this time of the year
I don't wanna go places, I just
Wanna be here

Long ago there was a man
His eyes were like the sea
He said he would come back
And bring the rainbow home to me

But many moons have come and gone
Since then, and now I know
That there is no dream beyond the flowers
From the seeds I sow


Rebecka Törnqvist

cause I saw the end before it begun

I came across a blog. En blogg med ett inlägg där bloggerskan listade sina favoritlåttexter.

Jag tänkte göra samma sak, för det finns så många fina låttexter som jag kan relatera till, som berör mig på något sätt, eller som bara är så vackert skrivna.

Heart of Worship - Matt Redman
hela denna låt är så sjukt fin på engelska, jag älskar den.

"When the music fades
all is stripped away
And I simply come
Longing just to bring
Something that's of worth
That will bless Your heart"

Somebody Else - Anna Winblad
Min fina vän Annas egenskrivna låt, så himla fin. Ibland är det så det känns.

"I just wanna be myself
Try to be the girl I am
But it's hard to be someone
I try to talk but not that loud
Try to sing, but then I cry
It's hard to be someone"


Soar - Christina Aguilera
Fick en helt ny mening för mig i höstas. Den ställer precis dom frågorna jag behövde höra just då. Och fick mig att inse vad jag skulle göra. Så otroligt stark text. Det är något av det viktigaste här i livet, att vara sann mot sig själv.

"When they push, when they pull
Tell me can you hold on?
When they say you should change
Can you lift your head high, and stay strong?
Will you give up, give in when your heart's crying out that it's wrong?
Will you love you for you at the end of it all?
"

The voice within - Christina Aguilera
En annan låt som jag förknippar med en speciell händelse i mitt liv. Som gav mig styrka just då.

"Young girl, don't cry.
I'll be right here when your world starts to fall
Young girl, dont hide.
You'll never change if you just run away
When you're safe inside your room you tend to dream

Of a place where nothing's harder than it seems."

Orange sky - Alexi Murdoch
Den här texten tycker jag om, det är en sån text som fastnar. Särskilt sista textraden.

"I had a dream I, stood beneath an orange sky
With my brother standing by
And here is what I know now
goes like this
In your love, my salvation is in your love"

Man in the mirror - Michael Jackson
Jag kommer ihåg när jag först lyssnade på den här låten, på riktigt. Det var i somras, några veckor efter Michael Jacksons död. Jag hade lyssnat på den här låten innan men aldrig riktigt lyssnat på texten. Men så gjorde jag det en dag, och jag tyckte den var så stark, så fin. Jag tycker om många av MJs texter, men den här står ut. Den stämmer så bra.

"See the kids on the street, with not enough to eat
Who am I, to be blind, pretending not to see their need?
I'm starting with the man in the mirror
I'm asking him to change his way
No message could have been any clearer
If you wanna make the world a better place
Take a look at yourself and make that change"

Anna - Hello Saferide
Den här låten är så söt. Det är en textrad som inte är så speciell egentligen, men som med hjälp av arret, känslan i hennes röst och dramatiken gör att jag blir berörd varje gång.

"And she'd never have to know what it's like when your heart breaks"

Jag ger dig min morgon - Håkan Hellström
Han har inte skrivit denna, men det är hans version jag har hört. Och den är så fin.

"Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där, jag aldrig ger dig
Men du, jag ger dig min morgon
Jag ger dig min dag"

Nåt för dom som väntar - Joakim Berg
Den här är tydligen inte heller Jockes från början. Men fin är den.

"Vi som krossas, krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter"

Lady - Regina Spektor
Regina har jättemånga fina låtar. Men denna är en av mina favoriter. Den är så lugn, harmonisk och fin.

"Sings so soft as if she'll break, says
I can sing this song so blue
That you will cry in spite of you
Little wet tears on your baby's shoulder"



Nu blir det här inlägget alldeles för långt. Det finns så himla många fina låttexter, det är helt omöjligt att nämna alla. Men andra som har fina texter som jag kommer på just nu, är James Morrison, James Blunt och Jason Mraz. Bland många andra.

Vilka är era favorittexter?

and may all your christmases be white

Jag ska börja ta itu med min träning igen. imorn, efter gympan, tänkte jag göra slag i saken genom att åka direkt till gymmet. nu ska jag börja ta hand om min kropp igen!


sedan har jag börjat fundera över mitt födelsedagsfirande. hur många människor jag får plats med, vad det ska vara för tema, om vi ska gå ut på kvällen eller inte, hur upplägget ska vara och så vidare. men men, det är ju ett tag kvar än så länge.

Här är min julspellista, också. by request from Johannes :)

I pray you won't fade away

Beyoncé är inte min favoritartist, men hon har gjort en del bra låtar. Och sjunga kan hon. För några veckor sedan hittade jag det här klippet på någons blogg (kommer inte ihåg vems) och jag började nästan gråta. Det är sån känsla, hon förmedlar sån enorm känsla både i rösten och kroppsspråket. Det blir så mäktigt. Så häftigt. Att, även om man står på en scen inför tusentals människor kan man beröra så djupt att folk börjar gråta. Och det är väl det som tagit henne dit hon är idag. Jag är imponerad. Se själva.





when I love you a little less than before

jag älskar james morrison. han är bäst.

 

 

 


what about all the things that you said we were to gain?

Idag såg jag This Is It, filmen om Michael Jacksons sista karriärsteg. Om hans sista show. Som aldrig blev av. Jag måste säga att jag hade inte jättehöga förväntningar, klart jag hoppades den skulle vara bra men man har ju hört så himla mycket om i hur dåligt skick han var och så. Men det syntes inte överhuvudtaget på filmen. Han dansade som aldrig förr, sjöng så otroligt bra och scenshowen var så himla häftig. Han är verkligen ett geni, det förstår jag mer och mer.

Jag tycker det är så häftigt, fast på något sätt också skrämmande, hur stor inverkan en enda människa faktiskt kan ha på en hel värld. Och hur denna människa samtidigt kan vara så ödmjuk och lugn som Michael verkade vara i filmen. Han var så engagerad, så inne i allting han gjorde och jag kan inget annat än att beundra honom. Han var en människa som var sjukt duktig på det han gjorde, la hela sin själ i det och förtärdes tyvärr själv av det. Men det stoppade honom inte och det var helt underbart att se honom. Jag slås gång på gång när jag lyssnar på hans musik hur bra han var på att göra just musik. Det är bara synd att han dog. Synd, att en så stor musikprofil inte har någon mer möjlighet att förändra världen. Synd, att han aldrig fick göra sina 50 shower i London. Synd, att så mycket arbete var tvunget att läggas på is. För det hade blivit århundradets show. Minst sagt.



För att helt byta ämne så är min halloweenoutfit så gott som klar, det kommer bli grymt. En liten liten liten hint om vad jag kommer vara kommer här;


försök gissa nu då.

I've paid my dues, time after time

Ute i skärgården, äntligen. Sitter på en madrass i vardagsrummet och lyssnar på ett coverband som låter över hela hamnen. Lätt att jag inte kommer kunna sova innan dom slutar spela. Det låter ändå som om dom kunde låta hyfsat - om man stod där och lyssnade. Här hör man mest dunk och stör sig på att det blir alldeles för varmt om man skulle stänga ute ljudet genom att stänga alla fönster. Smoke on the water spelades nyss, följt av We are the champions. Riktiga coverlåtar, alltså. Så har det hållit på sen cirka halv elva.

Jag är hyfsat trött, men inte alltför slö, så jag ska nog mixtra lite med iMovie, får se om jag får ihop något kul som kan läggas upp här. Ingen idé att försöka somna ändå.

Michael Jackson är död.

Som om det har undgått någon. Det är så synd, han var verkligen en av vår tids största. Kanske till och med den allra största. Jag är inget stort fan, tänker jag efter riktigt noga kan jag nog nämna sisådär drygt 10 låttitlar - och bara hans största hits. Men nu när jag vet att han är död är det liksom sorgligt att bara tänka på att han är borta. Jag såg en dokumentär nyss om honom och hans musik, jag har nog aldrig riktigt insett hur duktig han var och varför han var så speciell. Det är synd att sånt alltid ska komma fram efter att personen ifråga har dött.


Jag menar, tänk vad mycket man skulle tjäna på att iscensätta sin egen död om man var så stor som honom. Idag i USA har folk spelat hans musik i bilarna så högt att det har överröstat trafikljuden. På iTunes topplista över populäraste album just nu är nio av tio album Michaels. Överallt skriver man nu om vilken underbar människa han var, vilket underbarn han var osv osv. Nu är alla spekuleringar om barnövergrepp borta, det är bara dom bra sidorna som visas nu. Det är inget fel med det, verkligen inte!

Men kunde han inte få ha känt all denna positiva energi från hela världen medan han fortfarande levde? Han kan inte haft det lätt dom sista åren. Med anklagelser, rättegångar, uthängningar i media och förfall, varenda människa skulle ju ha brutit ihop för en bråkdel av allt negativt han har gått igenom. Genom den dokumentären fick jag känslan av att Michael var en otroligt kreativ och målmedveten människa som visste hur han ville ha det, men efter att aldrig ha fått leva ett normalt liv, han blev ju känd när han var typ tio år, så var han blyg och slöt sig mer och mer för omvärlden. Hade han inte kunnat få ett åtminstone lite bättre liv dom sista åren av att känna omvärldens kärlek och uppskattning? Måste det komma när han är borta?


Jag hoppas innerligt att han sitter däruppe i himlen nu och känner att folk faktiskt inte bara ser honom som den där pedofilen eller den vrickade galning som hängde ut sitt barn över balkongen utan faktiskt för det han brann för och ägnade nästan hela sitt liv åt, musiken. För det är han värd.


http://www.solarnavigator.net/music/music_images/michael_jackson_casanova_in_concert.jpg


Vila i frid, Michael Jackson - The king of pop.

När oro skymmer min morgondag

Det blev en sen natt igår och en tidig morgon idag. Loppisgrejerna är fixade nu, iallafall och brist på sömn gjorde att jag nu har sovit mellan 11 och 1 igen. Nu bär det av mot BK där vi ska repa (dock utan trummis) inför våran första spelning imorn! Kom till Betlehemskyrkan imorgon klockan elva och se oss, det låter faktiskt bra om oss!


Nu ska jag hinna med bussen. Puss!

I've been biting my tongue too many times


Lady Gaga vill bli nästa Madonna!

Säga vad man vill om Lady Gagas musik (och jag gillar den),
cool stil är något hon inte saknar!
Älskar bilden.

The big band swing just ain't my thing

Jag fick plötsligt en stark lust att ha filmkväll med några vänner. Se en bra film och äta god mat. Någon som är på?


Vi hade konsert igår i aulan, våran vårkonsert, och det gick bra :) Förutom att jag tappade bort texten en liten stund på I wish av Stevie Wonder. Men eftersom jag inte var säker på texten på någon av låtarna så tycker jag ändå det gick bra, det var roligt att höra alla andra också. Även om det var lite varierande kvalitet, men alla är ju duktiga. Och jag blir lika glad varje gång jag ser treorna på scen, särskilt Simon och Martin, dom är så himla bra på scen. Sån utstrålning. Vi var först och sist, först körde vi Hump de Bump av RHCP och I Wish av Stevie Wonder som sagt, sist var det Tower of Power och Soul With a Capital S som gällde. Riktigt bra gick det, tycker jag allt.



Lätta spår i sanden

Årets första vårdag. En dag full av klyschor. För att sammanfatta. Iallafall klyschiga sångtexter, en killer voice och en kör i vitt och beige. Det var roligt och det lät tydligen bra, även om vi inte hörde oss själva, och Sonja kan sjunga.






RSS 2.0