en strimma ljus

Imorn har jag prov i religion. Om islam. Det kommer inte gå bra. Jag borde pluggat mer, särskilt som jag fick MVG på förra provet. Det hade nog iförsig en del att göra med att jag redan kan en del om kristendomen så jag hade redan halva inne så att säga. Men går det inte bra nu så får man väl se till att göra bättre ifrån sig på grupparbetet. Jag hoppas min grupp har samma ambitioner som jag. För religion SKA jag ha MVG i. Det är roligt och jag har ju en del förkunskaper. Så det borde gå.


Jag har inte köpt present till pappa än och han fyller år imorn. Om 26 min för att vara exakt. Känns hemskt men vi ska knappt fira honom imorn ändå, utan vi smäller ihop allt i helgen eftersom Filip fyller år på onsdag också. När morfar och kusinerna är här, det var år sedan jag träffade dom senast känns det som. Det är inte helt okej. Men det ska bli grymt kul att träffa dom igen!

Nu ska jag kolla igenom det sista i religionsboken och lägga mig och sova på saken. Hoppas på det bästa imorn, finns inte så mycket mer att göra för att påverka nu.

Godnatt!

På något sätt har jag tappat lusten och engagemanget till allt som har med skolan och göra. Hemma i två dagar har jag varit nu och jag orkar inte ta tag i nånting. Det enda jag har gjort i pluggväg har varit att skriva ut låttexterna till mitt projektarbete och så smått börjat kolla ackord. Fast jag har ett berg av saker jag måste göra. Var finns motivationen och hur hittar man den?

Jag bara älskar när folk hör av sig i sista minuten för att säga att dom inte kan, eller inte hör av sig överhuvudtaget. Jag blir så glad då. Ett ganska meningslöst rep blev det, endast jag och Johannes som dök upp, men lite nytta gjorde vi nog, trots allt :)

David är typ sjuk så jag kan inte träffa honom idag, och jag är seg. Mamma glömde äppelpajen i ugnen, det regnade när jag skulle cykla hem. Jag har ont i magen och imorse skulle jag sjunga trots en kass hals. Dagen är inte den bästa, ungefär så som söndagar brukar vara. Fast jag träffade Sten för första gången på typ två veckor. Det gjorde dagen lite bättre.

Gårdagen spenderades hos Anna, vi spelad poker bland annat. Jag vann allting, vi slutade efter två omgångar för ingen tyckte det var kul. Undra varför? ^^ Men trevligt var det. Nu ska jag äta paj, hoppas den är god ändå. Puss!

Känner att jag håller på att komma in i en negativ fas där allting är skit, det blir så ibland. Fast inte allting. Inte nu. Men opepp är jag. Iallafall för stunden.

Förlåt uttrycket men jag kom inte på något bättre sätt att uttrycka mig på. För det är precis så jag känner just nu. Jag har spenderat tre långa timmar på Frölunda torg, det brukar inte vara så jobbigt. Det hade inte varit så jobbigt. Om det inte hade varit för den välkända smärtan i magen som slog till på bussen dit. Ingen Alvedon i väskan som jag brukar, den tog jag ut i förrgår, ingen Naproxen och ingen Ipren i närheten. Extremt jobbigt. Så jag fick gå runt där i tre timmar med en jäkla kramp i magen som blev värre för varje minut. Varken choklad eller vatten hjälpte och när jag äntligen var färdig och skulle gå till bussen så var det tjugo minuter kvar tills den skulle gå. Ungefär då rasade min värld ihop.

Snabbt samtal till mamma som inte kunde komma och hämta för att hon skulle på kalas, så det var bara att vackert sitta där och bita ihop i väntan på att bussen skulle komma. Inte jätteroligt när man helst av allt vill krypa ner under täcket och gråta. Tillslut kom jag hem och sprang till skåpet för att hämta Naproxen, men nu funkar min kropp såhär att tar man ingen tablett när det börjar så går det knappt att dämpa smärtan när den är som värst. Och mitt i alltihopa ska jag duscha, fixa mig, fixa presenten, bränna skiva, locka håret, sminka mig, klä på mig och så vidare. Jag vill bara lägga mig ner och dö!

bilden beskriver dagen ganska bra. sucker for chocolate är inte lätt att vara när man bor på björkö och klockan är efter sju. ännu svårare att vara är tjej eftersom man får ont i magen ganska regelbundet, och när det enda botemedlet (choklad) inte går att få tag på så känns det ungefär som bilden. fast utan alla färger. dom är bara där för att dom är snygga.

Nyss hemkommen från två dagar och en natt ute på underbara Björkö,

nu är huset invigt och klart!

Vädret har ju inte varit något att klaga över heller.

Vi har havsutsikt från duschen,

och flera uteplatser med sol hela dagen,

tre meter till hamnen och fem minuter till bad.

Tjugo i ett inatt blev jag färdig och lättnaden överskuggades av tröttheten. Stolheten och lättnaden av att vara klar i tid imorse på lektionen överskuggades av en förbannad lärare och århundradets utskällning. Glädjen av att inte ha någon matte överskuggades av ett rep som inte kom någon vart och en rektor som inte var där han skulle.

Alla mina kläder som jag hade med mig i helgen har inte kommit tillbaka. Närmare bestämt det jag hade på mig sista kvällen, mina älskade glansiga svarta strumpbyxor och mitt nya, ljusgula mönstrade assnygga linne från Ginatricot ligger fortfarande uppe på garderoben vid sängen jag sov i. Förmodligen. Det är där dom måste vara, för i väskan ligger dom inte iallafall. Och rummet var tomt när vi lämnade det. Jag blir så sur, och trött, på att jag inte kollade där uppe en sista gång, jag tänkte till och med på att jag säkert skulle glömma något däruppe men att jag skulle komma ihåg att kolla där. Fast det gick ju inte så bra. ÅH det är så himla frustrerande!

Tror att min mens kommer snart. Är just nu lägre än någonsin vilket jag alltid blir veckan innan. Vill bara ha godis och orkar inte göra nånting. Tankarna snurrar mer än vanligt och deppigheten infinner sig. Tack och lov att jag är ensam hemma just nu, säger jag bara. Orkar inte Vista ikväll men måste man så måste man. Fast jag bara vill vara hemma och knarka OC.

Puss.

Ta mig tillbaka!

öken
fastän dagarna är fullspäckade
händer ingenting
löven faller och så även känslan.
take me back, eller spola fram
för jag vill inte nu.
väntar på den totala omställningen
väntar på stormen som skakar om tillvaron
väntar

 öken.