veta att jag räcker till.

Loppisen gick fine, 18 och 4 fick vi in, lyckat lyckat. Slut var man efteråt också, och vad kunde varit bättre än myskväll med thaimat och glass med jordgubbar medan the Notebook gick varm i DVD-spelaren? Inte mycket, asså.

The notebook är en konstig film. Inte filmen i sig, men vad jag tycker om den är det konstiga. Nu när jag tänker efter, så kommer jag knappt ihåg vad den handlar om och tycker den är grymt överskattad trots att jag sett den två gånger. Det enda jag kommer ihåg är slutet, när dom dör samtidigt. Men i lördags, när vi satt hemma hos Palle och tittade, så blev jag så grymt rörd och tyckte det var den finaste (eller åtminstone en utav dom finaste) filmer som finns. Hela filmen var så vacker, han var så snygg, åh om alla killar var som honom, liksom. Man blir fascinerad av hur stark kärleken mellan två människor kan vara, hur mycket man kan kämpa för att få uppleva en glimt av personligheten hos den man älskar. En bild av kärleken som jag tror alla vill uppleva. En jättegullig film minst sagt.
Men nu? Nja. Jag tror att det är såhär att den är lite väl hollywoodaktig, lite väl klyschig och lite väl gullig för att jag ska tycka att den berör på något djupare plan. Det är nog därför den inte lägger sig på minnet på samma sätt som andra filmer gör. Även om han är snygg.

http://4.bp.blogspot.com/_XSK-tVYpINQ/SK8-AdnxosI/AAAAAAAABUs/EBCE7pHtiys/s400/FLM60018~The-Notebook-Posters.jpg
Nu ska det pluggas matte, cheers!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0