en strimma ljus

Oavsett vad så har jag suttit  i chocktillstånd och fånlett i en halvtimma nu ungefär. Onödigt att dra förhastade slutsatser, men jag kan inte låta bli. Så himla otippat, fast ändå inte, och jag har ingen aning om vad som händer. Det gick så snabbt. Och vad som än händer i framtiden kommer det bli ett helvete med att reda ut allt och jag behöver verkligen någon att prata med. Tur att morgondagen är fullbokad.

Gosh. Men jag gillar det - tror jag.