en strimma ljus

jag saknar mina vänner. saknar tedrickandet, saknar skratten, saknar samtalen om himmel och jord. varför känns det alltid som en evighet när man inte har träffats på en vecka? det är inte okej. då är det tur att det är tjejgrupp ikväll.

projektarbetet går framåt, sakta men säkert. jag har inte jobbat riktigt lika effektivt som jag kanske skulle vilja. men jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta. eller jo, fast jag orkar inte riktigt tänka. ackord är i princip färdiga nu, form och sättning tål att tänkas på lite till. sedan kan jag börja med bakgrunderna tror jag.


sov förövrigt väldigt mycket i natt. eller, så kändes det iallafall. för jag somnade redan klockan nio, hur skönt som helst! sen att jag vaknade typ halv fem och inte kunde sova riktigt igen förrän typ halv åtta när klockan ringde åtta, det är en annan sak. jag är iallafall rätt stolt över att jag lyckades somna så tidigt. jämfört med alla nätter jag inte har kunnat sova innan två.