en strimma ljus

     Nu känns det som att jag tappade tråden lite sådär. Det var ju inte bara kul, utan även sorgligt. Magda är ett sånt lyckopiller, det är tråkigt att hon slutar. Fast ett plus är ju att hon inte flyttar, utan hon har lovat mig att hon ska komma och hälsa på i Bifrost.
     En annan sak som är tråkigt i och med detta, är att jag påminns om att vi kommer få ha en liknande  "ceremoni" (eller vad det nu kallas) i vår, för Sten. Och jag förstår verkligen inte, hur allting kommer funka utan honom i Bifrost? Det kommer inte bli samma sak, verkligen inte. Gud, vad jag kommer sakna honom.

Men man får tänka positivt, vi har ju ett helt år kvar :) Man får ta vara på tiden.

Och så till nästa punkt.

Igår började nämligen skolan igen. Tvåan. Nu är vi inte minst på skolan längre.

Man var sjukt laddad igår, jag gick runt med ett leende på läpparna och mådde perfekt hela dan. Inte för att skolan började igen direkt, utan för att man träffade alla igen. Riktigt kul! Enda missen var att tysken inte var där, han skulle komma idag men gjorde inte det så han kommer väl imorgon istället. Hoppas vi :)

Dagen började med introduktion och tal av rektor i aulan, alltid lika givande. Med andra ord extremt onödigt och slöseri med dyrbar tid.Fortsatte med scheman, kalendrar och diverse information av våra nya klassföreståndare. Dom verkar ha lite bättre koll på allt jämfört med Jesper, om man säger så. Tyvärr gäller det nog också frånvaron. Men sånt får man ta, det kan ju bidra till att jag blir lite bättre på att sköta den (A)
       Så idag hade vi våra första lektioner, idrott och historia. Min goda humör höll i sig ... ända till historian. Åh herregud, jag känner redan nu vad jag kommer hata tisdagar. Historia i 80 min, och sedan Naturkunskap i två timmar. på eftermiddagen. Gosh, välkommen vardag. Jag får redan nu ångest.

Nu ska jag gå ner, ta mig något att äta, bege mig iväg, sjunga. Och vad händer? jo. Det börjar regna. Och det är inte något litet duggregn, inte. Det fullkomligt forsar ner vatten från skyarna, det dundrar i vårat altantak och himlen är svart. SJÄLVKLART ska jag ut och gå just nu.