Klara, färdiga, Kreta!

Flyget går om ungefär 39 timmar och 20 minuter, om jag minns rätt. Lovely!

Flytta fram tiden två dygn, någon?

Åh, vad jag älskar mitt hem.
Åh, vad jag älskar att jag har så nära till skolan.
Åh, vad jag älskar att kunna gå hem efter fyra komma fem kilometers springväg i regnet på gympan och byta om.
Åh, vad jag älskar att vi har håltimma efteråt.

Åh, vad jag hatar att historian börjar om åttio minuter.
Åh, vad jag hatar regn.

Heldag i högklackat

Nu har jag tolv timmars erfarenhet av show business-världen. Typ. Och mina fötter är döda.

Men det var riktigt kul!

Blä. Nu ska jag tvätta av alla tre kilo smink och försöka få mig att känna mig fräsch igen. Yeah, lycka till.

I'm so tired of being here

Jag har räknat ut en sak.

Jag kommer inte få någon sömn innan jag åker.

Imorgon måste jag gå upp typ åtta, på söndag typ halv nio, måndag - onsdag typ halv åtta och torsdag klockan sex, typ. Jag kommer dö, och redan nu är jag dödstrött på mornarna.


Ayrin fyllde år i onsdags, vi var där på kvällen. Det var jättekul verkligen, grattis till henne igen :) <3 Hennes familj är så skön. Haha. Och maten var underbar, lasagnen var to die for. Så att säga. Enda nackdelen var att vi käkade tårta ungefär vid elva-tiden, på kvällen, så min kropp var inte direkt trött när jag kom hem. Jag var proppmätt, och låg i sängen och försökte sova men jag kunde inte ligga still, jag fick sån lust att gå ut och springa. Klockan ett på natten. Fast det gjorde jag inte. Men det tog ett tag för mig att somna.

Vilket ännu mer bidrar till min trötthet. Åh, vad jag längtar bort.

Konst är ju rätt konstigt, och det kanske inte är så konstigt.

Trött.

Trött
.

Trött.

Trött.

Kulturhistoria tio över åtta på morgonen. Ingen hit. Tre timmars håltimma och om en och en halv timma har jag matte. C. Ingen positiv dag känner jag. Men jag har iallafall en ny frisyr, alltid något.

Jag gillar min nya frisyr. Känns lite ovant bara. Men det var verkligen värt det! Även om mamma betalade :)

Visdomsord

"What lies behind us, and what lies before us are tiny matters compared to what lies within us."
Ralph Waldo Emerson

The first cut is the deepest.

yes, ma'm. Idag ska jag klippa mig. Rätt kort också, tror jag. Men oron finns där, tänk om jag inte blir nöjd? Jag kommer säkert sakna mitt långa hår när det väl är borta. Även om jag är så himla trött på det.

Men jag vill testa nåt nytt.

Summer in the city

Sommaren är som bekant över.

Så jag tänkte att en sammanfattning kunde vara kul.

Skolavslutning på Saltholmen. Paris. Inspelning hos Maja. Partyy med tjejerna, följt av övernattning och kebabtallrik på Porten <3. Midsommar. Ben&Jerry's. Deg. Cykelturer. Sex and the city. Blogg. Singel!. Hönö. Garderobsrensning. Måleri. Gottskär. Sol,sol,sol. Värmebölja. Altanmys. Tankar,reflektioner. Sex and the city-filmen. Ullared. Vännerna. Pizza. Singelsommar. Barnhemmet. Telefonsamtal. Model Lab. Duffy. Kärleksballader. GöteborgsKulturkalaset. Disturbia,spårvagnsåktur. Liseberg. Slottskogen med klassen. Avtackning. Sommarlovsavslutning.

Kort sagt, en bra sommar :)

Enda som hade gjort den bättre hade varit om jag hade fått sommarjobb. Och om vi hade åkt till Linköping, det har jag saknat. Eftersom jag har varit där varenda sommar sen jag föddes, typ.


Nu ska jag gå och dra nåt gammalt över mig. Närmare bestämt mitt täcke :)

Goodnight <3

Sommaren är slut

regnet faller över den svenska landsbygden
Allting blir grått
Allting blir vått
och mina fötter stinker efter en dag i blöta skor

Änglarna kissar och ångesten haglar

Några dagar sedan jag skrev sist. Så jag har nog rätt mycket på hjärtat.

Jag ska börja med i söndags, då var det avtackning i Mölnlycke för en av dom underbaraste ledarna och människorna jag träffat, nämligen Magda. Det var riktigt kul, att träffa alla människor igen. Fick mig att inse att jag saknar vårat Bifrostgäng så sjukt mycket! Men snart drar allting igång igen, och det ska bli jättekul.
Särskilt konfirmationen, jag ska ju vara hjälpledare slash fadder där. Och inte bara jag utan massa andra också, som Filip, Filip och Anton :) Helena också, om jag minns rätt?
     Nu känns det som att jag tappade tråden lite sådär. Det var ju inte bara kul, utan även sorgligt. Magda är ett sånt lyckopiller, det är tråkigt att hon slutar. Fast ett plus är ju att hon inte flyttar, utan hon har lovat mig att hon ska komma och hälsa på i Bifrost.
     En annan sak som är tråkigt i och med detta, är att jag påminns om att vi kommer få ha en liknande  "ceremoni" (eller vad det nu kallas) i vår, för Sten. Och jag förstår verkligen inte, hur allting kommer funka utan honom i Bifrost? Det kommer inte bli samma sak, verkligen inte. Gud, vad jag kommer sakna honom.

Men man får tänka positivt, vi har ju ett helt år kvar :) Man får ta vara på tiden.



Och så till nästa punkt.

Igår började nämligen skolan igen. Tvåan. Nu är vi inte minst på skolan längre.

Man var sjukt laddad igår, jag gick runt med ett leende på läpparna och mådde perfekt hela dan. Inte för att skolan började igen direkt, utan för att man träffade alla igen. Riktigt kul! Enda missen var att tysken inte var där, han skulle komma idag men gjorde inte det så han kommer väl imorgon istället. Hoppas vi :)

Dagen började med introduktion och tal av rektor i aulan, alltid lika givande. Med andra ord extremt onödigt och slöseri med dyrbar tid.Fortsatte med scheman, kalendrar och diverse information av våra nya klassföreståndare. Dom verkar ha lite bättre koll på allt jämfört med Jesper, om man säger så. Tyvärr gäller det nog också frånvaron. Men sånt får man ta, det kan ju bidra till att jag blir lite bättre på att sköta den (A)
       Så idag hade vi våra första lektioner, idrott och historia. Min goda humör höll i sig ... ända till historian. Åh herregud, jag känner redan nu vad jag kommer hata tisdagar. Historia i 80 min, och sedan Naturkunskap i två timmar. på eftermiddagen. Gosh, välkommen vardag. Jag får redan nu ångest.



Nu ska jag gå ner, ta mig något att äta, bege mig iväg, sjunga. Och vad händer? jo. Det börjar regna. Och det är inte något litet duggregn, inte. Det fullkomligt forsar ner vatten från skyarna, det dundrar i vårat altantak och himlen är svart. SJÄLVKLART ska jag ut och gå just nu.

Vad livet är underbart!



Brokeback Mountain + Marabou Mjölkchoklad + vänner = Sommarlovsavslutning

Mmm, Marabou!

Idag köpte jag min första chokladkaka på hur länge som helst. Ren njutning. Så har jag träffat hunden med det fulaste namnet, Bettan. Men söt var hon. Och inte på långa vägar lika vild som hunden med det inte riktigt lika fula namnet, Theo. Han är verkligen underbar, förutom att jag blir våldtagen av honom så fort vi träffas. Ungefär. En riktig krigare är han också, vaktar sina kära pinnar som om det gällde liv eller död. Bettan är lugnare. Äldre. Tjej. Förklarar väl det mesta :)

Men hon slår inte Theo. Ändå. Han är en speciell hund. Och jag lider så med Anna, som har blivit allergisk mot honom. Den stackaren.

Vi såg också en riktigt bra film, Brokeback Mountain. Sorgligt när Jake dör, annars riktigt bra! Rekommenderas.

En bra film som jag började se på i natt också, är The talented mr Ripley. Med Jude Law i en biroll, men jag såg inte hela. Den var jättelång. Och när Jude dog så var den inte riktigt lika intressant längre.

Nu är jag hyfsat uttråkad, och det känns definitivt inte som att skolan börjar i övermorgon. Ska nog se färdigt på Star Wars-avsnittet av Family Guy.

Take care

...

Buäh. Varför blir det alltid jag som får vara mellanhand när det blir tjafs?

Palla.

talkin to me?

Jag tror minsann att mer-trafik.se funkar rätt så bra , faktiskt. Igår hade jag fjorton besökare, hittills idag har jag haft åtta. Nu ska jag borsta tänderna.

It's training men

Okej, riktigt tråkig rubrik. Jag vet.

Ännu ett steg framåt i min motivation, jag har skaffat träningsdagbok. FunBeat  :)

Nu ska jag bli hälsosam! Nästa steg är att skaffa gymkort, när nu det blir.

Money, money, money

Nu ska jag snart ut och måla lite, jag har tjänat ihop lite drygt 700 kronor nu på gräsklippning, barnpassning och målning. Synd bara att jag är skyldig pappa ytterligare 400 kr, annars hade det inte varit fy skam med 700 extra riksdaler :)

Men jag har mycket kvar att måla. Så det löser sig.

Iallafall, jag har hittat en sida, lite krånglig att förstå sig på kanske, men den ska göra så att man får fler besökare. Här är den :)

Återstår väl att se hur bra den funkar, menmen.

Skolan.

Jag slängde nyss en andra titt på mitt schema, och dom har ändrat lite. Just nu har vi tydligen bara en gympalektion i veckan (praise the Lord!) men den lyckan blir säkert inte långvarig ... Nu har vi inte längre någon sovmorgon heller. Och vare sig mina franskalektioner eller mattelektioner har dom lagt in än. Så det som ser ut som håltimmar, är inte håltimmar.

Jag gillar inte vårat schema.


 

Nu ska jag käka frukost.

Dra mig baklänges, ända in i fågelholken! Snälla?

Den här veckan är det Kulturkalas inne i stan.
Jag har varit inne där en dag. När det regnade. Och jag var inne i två timmar, ungefär.

Förra året var jag inne i stort sett varje dag. Eller varje kväll, rättare sagt. Det var tider, det. Då var man lyckligt ovetande. Och
det är nog det enda jag saknar.

2007 var ett så bra år, så mycket hände. Jag konfirmerade mig, jag slutade grundskolan, jag började gymnasiet, sommaren var så bra, hösten också. Allting tog slut och allt annat började. 2007 hände mycket.

Nu är man ett år äldre, ett år klokare, och det är inte fy skam det heller. Ett år mognare. Med fler möjligheter än någonsin. Men ändå. Jag ska börja tvåan, jag är mitt i alltihopa. Ingen start, inget slut. Det är inget riktigt speciellt med 2008. 2007 var ett speciellt år. Ta mig tillbaka.

Ingen beslutsångest här, inte

Jag har beslutat mig för en sak. Jag ska börja träna.

Så för en kvart sen hoppade jag upp på våran träningscykel, tänkte köra en halvtimma stenhård spinning. Så blev det inte riktigt. Snarare tvärtom. Jag började flämta redan efter en halvminut på tvåans växel (det finns nio stycken), så bra är min kondition ja. Men trots allt klarade jag tio minuter, och på den tiden hann jag cykla 2,88km och förbränna 96 kalorier. UTAN att dö på kuppen. Jag är stolt!

Det enda som dog var mina lår. Typ. Men det går ju över förhoppningsvis, och detta, mina vänner. Detta är starten på en ny era. Ta farväl av den gamla, lata, "jagbordebörjaträna-menjaggördetnågonnannandag"-Frida och välkomna den nya, inte så lata, "nuskajagbannemigbörjavaresigjagvillellerinte"-Frida. (återstår att se hur länge den nya Frida håller i sig, bara)

Är jag för ambitiös? Återstår att se.

Efter regn kommer mjukisbrallor

Finns inget skönare än att komma hem efter en utflykt in till stan och kulturkalaset när regnet öser ner. Ta av sig genomblöta skor och byxor, dra på sig sina gråa mjukisbyxor och ett par varma strumpor och bli helt torr igen.


Är jag synsk?

Jag, på spårvagnen på väg till Brunnsparken: Jag lovar, vi kommer träffa dom inne i Nordstan nu säkert.
Vilka tror ni inte vi får syn på precis vid ingången? Självklart. Dom.
Anaam får ryck och springer iväg, Anna skriker på Anaam och jag springer efter henne.
Feg som hon är :)
Men vi gillar dig ändå!


Jag skulle inte tro det(menat till frågan ovan). Men rätt coolt var det, iallafall. Och kul. Så får vi se hur det blir senare i veckan, jag är lite nyfiken. Men inte så mycket. Bara lite.



Jag är kär.









Kär, i dessa kläder. Gjorda av designern Lauren Moshi, som jag upptäckte idag :) Jag brukar inte bry mig om sånt. Men dessa kläder är så fina, så jag är bara tvungen! Men, självklart så finns det en hake. Priset. Ett linne kostar ca 70 dollar, typ 400 kr. Ohyes.
                       

Bara några smakprov. I love!

Långt borta kan jag höra havet som andas

Nu har jag fått den jag vill ha, som jag ville ge min kärlek i alla mina dar.
Morgonen kommer redan, vad händer sedan? Det finns ju inget av den kvar.


En låt av Olle Adolphson, som jag hade i sångläxa i våras och har gått runt och sjungit på i typ två dar nu efter att jag hittade noterna till den för ja, två dar sen.

En solstråle går ifrån min hand över hans hud, lyser som guld i hans hår.
Allt jag känner är tid och tystnad, och timmarna som går.

Den är fin, fast lite vemodig.

Får mig att tänka på skolan som börjar om en vecka. Kul, förstås, att träffa allt folk igen. Har saknat klassen så mycket! Och jag är lite nyfiken på våran nya, tyska, utbytesstudent. Men segt med skolan.



Vart tog sommaren vägen egentligen? Jag vill bli bruuun. Jag hade tänkt att gå ut på promenad med två kära vänner tidigare idag, en riktig långpromenad, och hur långt hinner jag gå? Ungefär fem meter. Sedan börjar regnet. wiihoo, så var det med den långpromenaden. Jag älskar Sveriges väder. NOT

Tack och lov är det bara två veckor kvar på torsdag, tillls jag åker till värmen! <3

Jag mår mycket bättre idag, btw. Puss

Gråt inte över spilld saft.

Ett råd jag skulle behöva idag.

Jag håller på att bli sjuk, eller nåt. Jag orkar inte ett skit, bryter ihop för minsta lilla. Hej humörsvängningar typ. Somnade med kläderna på igår kväll. Har sovit 10 timmar i natt, känns som att jag har sovit typ tre. Huvudvärk, ont i halsen, ont i öronen. Kan bara konstatera en sak:

Jag har haft bättre dagar.

krasch

PMS veckan efter? Kan man få det?

Det känns så iallafall. Man är på bra humör, och efter en kvart är man där igen. bryter ihop, totalt. Orkar inget överhuvudtaget, stör sig på allt och alla. Till synes nästan helt utan anledning. Känslan är hemsk. Blä

Tack och lov har man ett lyckopiller. Vid namn Adam. Han kan få en på gott humör på ett kick. Min ögonsten, jag älskar dig.


Vingar bakom glas

Vad kan man skriva om? Mitt huvud är typ tomt.

Jo, jag var med Lala och Ayrin igår. Vi kollade på film, A perfect murder. Den var bra. Och nu snackar jag med Anaam på msn. Jag ser en fjäril som försöker flyga ut genom ett fönster, stackarn. Fångad bakom en osynlig vägg. Kämpar. Men kommer ingen vart.

Nu känns det som om jag borde komma med någon smart, djup parallell till mitt eget liv, men näpp. Ingenting. Jag är tom. Tom på känslor, tom på tankar. Jag bara finns. Typ. Så känns det, just nu.

Om cirka en komma fem timma ska jag passa min bror.
Får se vad vi hittar på.


Jag släppte ut fjärilen. Jag tyckte så synd om den.

Vad vore väl en bal på slottet?


I swear, by the moon and the stars in the sky

I'll be there
And I swear like the shadow that's by your side
I'll be there
For better or worse, til death do us part
I love you with every single beat of my heart
and I swear.



Är det något jag inte kan få nog av, så är det kärlekssånger. Tänk Lugna Favoriter. Alldeles smöriga, alldeles klyschiga, alldeles sliskiga, och alldeles - alldeles underbara!

Dom får mig att börja fantisera. Att börja reflektera, fundera, undra. Hur kommer min framtid se ut? Vad kommer hända efter gymnasiet? När kommer jag träffa min nästa kärlek? Hur länge kommer det att hålla? När, var och hur kommer jag att träffa min framtida man? Hur ser han ut? Hur är han? När gifter vi oss? Skaffar barn? Hur kommer mitt liv se ut, om sisådär en trettio år? När kommer jag hitta honom, som passar in i alla dessa smöriga klyschiga kärleksballader som spelas sönder på Lugna Favoriter? Om jag ens gör det?

För dessa sånger är så dåliga. Men ändå så bra. För när man har hittat den rätte, så förstår man. Man förstår precis vad Elton John, Celine Dion och alla andra sjunger om. För man har hittat det själv. Den sanna kärleken.

Så drömmer jag om att det är, iallafall. Men jag kanske bara är en hopplös romantiker? Det kanske aldrig blir sådär perfekt? Det vet jag inte.

Men en sak vet jag. Och det är att hela livet ligger framför mig, och man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn :) Så, lev livet och puss på alla er som läser min blogg. Puss på alla hopplösa romantiker därute. Puss på alla klyschiga smörballader. :)

<3

krissituation.

Nu ska jag ut och måla igen. Och sen passa Adam i några timmar. Allt för att dämpa ångesten över min ekonomi, jag vill ju ut och shoppa !

Naturens underverk

     Igårkväll låg jag och tänkte, tänkte på en massa onödiga saker. Saker som jag egentligen har lagt bakom mig, saker som jag egentligen inte behöver bry mig om än, saker som inte ens spelar någon roll.
     Vilket resulterade i (fast det kan ha haft att göra med all tv jag tittade på igårkväll också) en sprängande huvudvärk. Alvedon hjälpte inte. Jag slappnade av så mycket jag kunde. Stängde av tv:n, försökte stänga av tankarna. Men inget hjälpte. Drack vatten, det hjälpte inte.

Det sprängde. Det värkte. Jag förstod inte. Varför?

     Ett plötsligt infall. Så befinner jag mig ute i regnet. Halvvägs ute på gräsmattan. Blickar upp mot övervåningen, kolsvart. Himlen lyser orange av alla gatlampor. Inte ett ljud hörs förutom regndropparnas svaga muller mot altantaket. Klockan är halv tre på natten och jag känner trycket släppa. Regnstänken på mitt nattlinne känns knappt. Men ändå gör dom skillnad, snart dunkar mitt huvud inte längre. Bomben i mitt huvud slutar att ticka. Jag går in, lägger mig.

Somnar.

Modell för en dag.

Det var då det här som jag, Ayrin och Lala gjorde. Vi åkte till Model Lab och lekte modeller :)
Man blev sminkad, kunde fixa håret och sedan var det dags för fotografering. Riktigt kul, och ett minne för livet! Här nedan är några av bilderna därifrån.
















Mina händer stinker av lacknafta

Jag har precis målat, eller börjat måla rättare sagt.
Mitt sommarjobb i år blir att måla taket på våran uteplats.

Kladdigt.
Jobbigt.
Och det kommer ta en evighet.

nevermind

Det löste sig allt, bara man fick tag på en dator med Windows. Tack och lov :)

Bilder kommer senare, stay tuned.

depression - eller nåt.

pfft, so much for my happiness.
CD:n funkar ej, betala två och fyra för en söndrig CD. Yes.

Hoppas pappa fixar det. Annars får vi ringa.

Åh, att allt ska gå åt skogen. Men det löser sig nog såsmåningom.

Pusshej

When I get to Warwick Avenue,

meet me by the entrance of the tube.
Don't think we're okay just because I'm here
You've hurt me bad, but I won't shed a tear.


Duffy är min nya idol (typ), jag lyssnar på hennes låtar 24/7. Sjunger på hennes låtar 24/7. Jag älskar dom. Särskilt Warwick Avenue. Och Serious. Och så vidare.

Iallafall spenderades gårdagskvällen i Slottskogen, tillsammans med ett antal människor från klassen som jag inte har träffat på hela sommaren. Det var så kul att träffa alla igen, saknar klassen jättemycket. Bara två veckor kvar tills vi börjar igen, dock :)

Nu ska jag ta mig en dusch, vårda om min rygg och sedan bege mig av till Ayrin för att Lala har kommit hem igen! Träffade henne en stund igår också, så kul! Har saknat henne jättemycket. Fast det kändes som om hon inte har varit borta mer än typ några dagar, när man träffade henne igen :)

Så ska vi på fotografering sen, också. Gud, vad kul det ska bli :D

Ta hand om er, puss&kram!

AJ.



Såhär ser jag ut för ögonblicket
. Snygg, vit bikini jag har, eller hur?


AJ.

En get, ingen geting.

Nu är jag röd som en kräfta. Woho! NOT.
Har spenderat cirka fem timmar på några klippor vid kära gamla Sisjön. Eller kanske inte så kära, mest gamla. Där jag alltid badade när jag var mindre.

     Jag glömde smörja in mig, lyckat Frida. Lyckat. Plus att stället var invaderat av sådär en tio tusen getingar, vilket gjorde att vi inte kunde äta något överhuvudtaget. En bulle och en Spriteburk fick offras åt dessa små ettriga plågor. Dom var överallt, usch säger jag bara. Men man får tänka positivt. Jag är knallröd och min rygg bränner efter att ha varit på en strand hela dagen och fått trängas med massa getingar samtidigt som jag har mensvärk och all mat jag tog med antagligen nu är förstörd av värmen, inklusive mitt älskade naturgodis.
     Men jag blev iallafall inte stucken!

Plus att jag var där med Anna och Anaam, jag gillar er tjejer :)

Nu senare ska jag träffa Ayrin, och så ska vi åka in till Slottskogen för att träffa klassen (eller några i den iaf). Ska bli kul det med :)

Puss&kram!

vad är oddsen?

Min mamma sitter just nu och tittar på American Idol. Jag tittar också, lite halvt. Eller, lyssnar mest kan man nog säga. Och vad får jag helt plötsligt höra? Jo, deltagarna börjar sjunga Shout to the Lord. Ropa till Gud på svenska. Jag blev lite förvånad, det hade jag inte förväntat mig. Lite otippat, sådär.

Men det var kul :) Jag menar, hade våra svenska Idoldeltagare ställt sig i TV och sjungit en lovsång i stämmor? Nja. Oddsen är väl ungefär en på miljonen. Inte i tv, i ett av dom populäraste tvprogrammen som finns, i ett land som är så segregerat som Sverige. Kanske världens mest segregerade land, till och med. Och det är synd.

Men, vad gör man. Jag tror iallafall på vad jag tror på. Gud. Och det är jag nöjd med :)

RSS 2.0