Mammadotterkväll, ikväll :)
Dagens dilemma nu löst. Förlåt Anaam, jag lovar att gottgöra dig! Nån gång.
Men jag har andra planer för kvällen. Jag och mamma ska göra något vi inte har gjort på år och dar. Nämligen gå på bio tillsammans, mys! Och vi ska inte se vilken som helst. Utan Sex and the cityfilmen, som jag har väntat med att se tills jag blev färdig med serien :D Vilket jag blev igår. Jag har alltså sett hela serien, sex säsonger, på cirka tre veckor varav en av veckorna har tillbringats på Hönö utan tillgång till tv. Så jag har alltså sett 94 avsnitt, sammanlagt 2607 min eller 43h och 27 min på cirka två veckor. I genomsnitt typ sex avsnitt eller en cd-skiva om dagen. Inget liv frågetecken? Jo. Men sommarlov.
Så nu ska jag äntligen få se fortsättningen, I'm happy!
Jag undrar bara om den här snabba inmatningen av så mycket SATC är hälsosam. Jag har nämligen börjat komma på mig själv med att tänka på engelska, tänka ungefär hur hade Carrie reagerat? Eller Miranda? Eller Samantha. Och så vidare. jag kommer till och med på mig själv med att lägga huvudet lite på sned, som Carrie gör ibland. Och det känns lite som att jag känner dom, personligen. Det är lite läskigt, faktiskt. Men, ja. Jag älskar serien iallafall. Och jag hoppas att filmen är bra!
Nu ska jag äta frukost :)
Puss.
Men jag har andra planer för kvällen. Jag och mamma ska göra något vi inte har gjort på år och dar. Nämligen gå på bio tillsammans, mys! Och vi ska inte se vilken som helst. Utan Sex and the cityfilmen, som jag har väntat med att se tills jag blev färdig med serien :D Vilket jag blev igår. Jag har alltså sett hela serien, sex säsonger, på cirka tre veckor varav en av veckorna har tillbringats på Hönö utan tillgång till tv. Så jag har alltså sett 94 avsnitt, sammanlagt 2607 min eller 43h och 27 min på cirka två veckor. I genomsnitt typ sex avsnitt eller en cd-skiva om dagen. Inget liv frågetecken? Jo. Men sommarlov.
Så nu ska jag äntligen få se fortsättningen, I'm happy!
Jag undrar bara om den här snabba inmatningen av så mycket SATC är hälsosam. Jag har nämligen börjat komma på mig själv med att tänka på engelska, tänka ungefär hur hade Carrie reagerat? Eller Miranda? Eller Samantha. Och så vidare. jag kommer till och med på mig själv med att lägga huvudet lite på sned, som Carrie gör ibland. Och det känns lite som att jag känner dom, personligen. Det är lite läskigt, faktiskt. Men, ja. Jag älskar serien iallafall. Och jag hoppas att filmen är bra!
Nu ska jag äta frukost :)
Puss.
Kommentarer
Trackback
