en strimma ljus

Nu är mejlet äntligen iväg, jag har redan fått ett svar och pressen från det hållet är inte riktigt lika stor längre. Men nu kommer en känsla av panik krypande, hur ska vi kunna fylla en hel aula tre gånge r om med skolelever? Återstår att se.

      Pressen från andra håll minskar dock inte. Bara för att vi har intensivvecka nästa vecka betyder inte det att vi kommer sitta och spela lite på nån gitarr i estetsoffan i väntan på bättre tider, dagarna kommer vara ÄNNU längre, ÄNNU stressigare, ÄNNU mer fullspäckade än vad dom redan är. Detta, kära vänner, är något som våra ej-musik-lärare inte fattar. Så med orden "här har ni lite att göra när ni inte är här nästa vecka" så prackar dom på oss tusen och åter tusen arbeten, läxor, prov och liknande. Skolan har knappt börjat igen och jag längtar till jullovet.

Ett plus dock till Anders som lät oss sova ut imorgon bitti på grund av presidentvalet i natt. Och till Margareta som är på kurs på fredag så vi får både sovmorgon OCH sluta två timmar tidigare.