en strimma ljus

Björkö i all ära. Det är underbart på alla sätt. Men det finns för lite att göra. Jag tänker alldeles för mycket. För att inte tala om hur mycket jag drömmer. Jag drömmer om allt möjligt och förlorar nästan greppet om verkligheten - iallafall om nätterna. Det blir riktigt jobbigt ibland. När tankarna förvandlas till drömmar kan det bli hur skruvat som helst. När ett ex smsar och säger att han har fått ihop det - med en kille. Eller när jag och min klass är någonstans och det står gigantiska tekoppar på taken. Det är egentligen synd att man kommer ihåg så lite av drömmarna. För dom kan vara så skruvade. Och det vet man, även om man inte kommer ihåg nåt av drömmen. Jag tycker om drömmar. Fast inte för mycket av det.