en strimma ljus

Treorna tog studenten idag.

Om ett år är det våran tur. Lite blandade känslor kom fram idag, treorna slutar och vad finns kvar? Det kommer bli tomt, dom är ju så grymma, så duktiga, så bra. Estethuset blir inte detsamma utan dom. Nästa år är vi treor och tar studenten, det är bara ett år kvar! Ett år kvar med klassen, ett år kvar i skolan, hur fort kommer det inte gå? Om ett år kastas vi ut i vuxenlivet utan någon trygghet, utan någon som säger åt en vad man ska göra. Men med oändliga möjligheter, vuxna och fria att göra vad vi vill. Om bara ett år. Ett år är ju ingenting! Dessa två år som gått har ju bara flygit förbi. hur fort går inte nästa då?

Lite ångest. Men samtidigt längtar jag så otroligt mycket till studentdagen, alla är så glada, stämningen i aulan idag när vi spelade School of Rock är obeskrivlig. Man blev helt lycklig och jag har nog aldrig haft så roligt på scen som idag. Även om vi inte satte låtarna helt så var det lycka, lycka, lycka som sprudlade. Det var helt galet och man måste vara där för att förstå. Jag vill också sitta där, i vit klänning och vifta med studentmössan och få höra Pär och Anders sjunga för oss. Jag vill också springa ut till musik och bli gratulerad av alla mina nära och kära. Jag vill också åka flak genom hela Göteborg tillsammans med klassen pumpandes musik och bara skrika av glädje. Men jag vill inte lämna Fässberg. Jag vill inte lämna klassen. Jag vill inte bli utslängd i livet, tänk om det inte funkar?

Det kommer att vara en dag av glädje men också av sorg.
Om ett år står jag där.
Står vi där.
Åh