en strimma ljus

jag har just insett, att det här kanske är sista året som jag och mina vänner är samlade på ett ställe. Helena och maja och resten där är det ju ingen fara med, tack och lov.

Men anaam, anna, anna och osh, mitt kära lilla tjejgäng, vad händer om ett år? vad händer när alla tar studenten och går åt skilda vägar? jag vill inte. vi får inte splittras! det kanske bara är jag som har separationsångest. men det har ju alltid varit vi, ända sedan ettan har vi gått i samma klass, eller åtminstone samma skola. förutom anna som kom i sjuan. fast så känns det inte. alla minnen vi har, från bosgården, hovfjället, valö, och sedan allt som hänt under dom senaste åren, usch. vi måste verkligen ta vara på den här tiden, tjejer. ni är underbara.