en strimma ljus

Det doftar bullar i hela huset. Jag sitter och lyssnar på Stevie Wonder med en gigantisk godispåse bredvid mig. Det är lördag och regnet skvalar utanför fönstret, men jag har på mig torra kläder och tofflor på fötterna. Jag sitter och tänker på alla underbara människor jag har omkring mig. Som jag kan prata med om allt, som alltid ställer upp. Det är helt sjukt vad ni betyder. Ett långt kvällssamtal över en kopp te och en delicatoboll, vad jag har saknat det. Vad vi har varit dåliga på att träffas, jag och ni som betyder så mycket. Vad allting kändes som vanligt där en gårdagskväll, i ett hobbykök i en kyrka vid en rondell i en stad. Det är så det ska vara.