en strimma ljus

klockan är alldeles för mycket och jag ska sova. för imorgon gäller det, då ska jag sätta mig i bilen vid ratten för första gången sedan krocken. hela min kropp säger emot, hjärnan också. jag har helt tappat lusten och det tar emot. men jag ska. jag ska bita ihop och göra det. någon gång måste jag och då kan det lika gärna bli imorn...


fint peptalk, va? nästan så jag går på det själv, haha.. men det ska nog gå bra (ehrm), ska nog bara inte tänka så mycket innan på att jag inte vill. godnatt!