en strimma ljus

idag gick en fin film på tv. Tillsammans är man mindre ensam heter den. en fransk film som handlar om ensamhet baserad på en bok med samma namn. jag har sett den en gång innan men jag blev lika fascinerad denna gång. jag älskar det franska språket, jag fattar inte varför jag inte inser det oftare. jag vill bara flytta till Paris, strosa omkring på gatorna och titta på folk, sitta på ett café med ett skissblock i ena handen och ett glas rött i andra (trots att jag inte ens gillar rödvin). prata franska med främlingar och mata duvor i parkerna. stå på en bro i solnedgången och kasta sten i floden. sitta på en gräsmatta vid Eiffeltornet och bo i en liten mysig vindsvåning utan tv och dator och bara leva. jag älskar Paris.


någon gång, snart, ska jag åka dit igen.