en strimma ljus

så var konserten över, det var galet kul på våra låtar. alla var jättetaggade och det blev grymt, alla gav järnet. kanske för att det var sista gången. någonsin. så kände iallafall jag. jag var helt lycklig och har nog aldrig varit så taggad på scen innan, men samtidigt var det en "tråkig" lycklighet. man visste att det skulle ta slut, liksom. vi har blivit så bra, vi är så grymma, och nu kommer vi aldrig mer stå i aulan och spela hela klassen. det är så tråkigt. studenten kommer bli jobbig. det känner jag mer och mer. men det är såna här stunder man minns. precis som berlinresan.


Denice, Hilda, Viktor, Lotta, Yso, jag, Sofia, Hanna, Jennifer, Stephanie, Lisa, Anton, Tove, Linus.