irritation

      Ibland blir jag bara så trött.
Trött på allt, och alla. Vill bara låsa in mig på mitt rum och inte ha någon kontakt med omvärlden överhuvudtaget. Bara ägna mig åt saker jag gillar. Se en film. Ta en dusch. Bara lägga mig på sängen och andas. Tänka, skriva, ta det lugnt, bara vara.
      Ibland går människor mig på nerverna bara genom att finnas till i min närhet. Ett enda ord kan förstöra hela min sinnesstämning. Jag blir frustrerad, irriterad, vill bara krypa in i ett hörn och bara finnas till. Utan att någon bryr sig.

     Men sedan vänder det, jag behöver ju dessa människor. Utan dessa människor, mina vänner och min familj, finns jag ju inte på riktigt. Då hade ingen brytt sig om jag kröp in i ett hörn och bara satt där. Då hade jag ju kunnat ägna mig åt saker jag gillar. Jag hade kunnat bara vara. Men då hade det inte funnits något att bli irriterad på. Inget att fly ifrån. Hade det då varit så skönt? Att bara vara. För jag älskar ju dessa människor.
  Det finns inget bättre än att vara med vänner som jag bryr mig om och som jag vet bryr sig om mig. Och veta att dom finns där.
  Det finns inget bättre än att ha en familj som jag älskar och som älskar mig. Även när jag bara vill bort. Jag skulle inte kunna leva utan vetskapen att dessa människor finns där för mig när jag behöver dom.

     Men ibland blir jag bara så trött.

Kewl kwel!

Barnhemmet - Grym film. Lite läskig, men till skillnad från många andra skräckfilmer (även om det här inte ens var en skräckfilm utan drama/thriller) så hade den en bra story. Slutet var jättefint, och historian var jättebra. Den är klart värd att se, kort sagt.

Efter filmen var det Mölndalsbro, och sedan begav vi oss vidare. Lite segt där ett tag i mitten, men sedan blev det roligare. Det blev nästan så att vi åkte till Balltorp, men det blev inget med det utan vi gick hem till mig istället. Anna slocknade nästan genast, förståeligt :) Medan vi andra roade oss med att kasta boll på henne, stackarn. Sedan somnade vi också, till slut.

Kvällen blev lyckad tycker jag, trots allt. :)

Nu kollar Anna och Anaam på Nalle Puh, medan jag sitter här. Vi får väl se om det blir något bad idag? Annars blir det film ikväll, iallafall.

Puss&kram!

Today I faced a mountain that I have no strength to climb ...

Soon, I'll soar like an eagle
High on wings of grace
Far into the heavens
I can almost see God's face
Rising in his splender, to heights I never knew


What once looked like a mountain is just a hill
from heaven's point of view.

Palmer, vita sandstränder och exotiska platser i all ära.

Men inget slår Bästkusten, inget snack om saken!

Jag och min kära familj har precis kommit hem från en underbar dag ute i Onsala, Gottskär närmare bestämt. Klippor, måsar, segelbåtar, bryggor, hopptorn, fika, sol, helt manetfritt. Det är här jag hör hemma! Jag älskar Sverige när det är sommar. När det är så varmt i vattnet att man kan ligga kvar utan att frysa, när det är så varmt i luften att man bara njuter av att komma upp ur vattnet. Åh. När solen steker. Underbart!
( nyfikna på vad som framkallade min poetiska sida i inlägget nedan, den kursiva texten i början? Här har ni svaret. Högsommarvärmen / hettan / solen. Välj själva. Så intressant var det, jag vet :) )

Den väg du gör mig känd

Hettan är obeskrivbar. Jag känner din utstrålning, så nära mig. Så intensiv, jag kan inte komma ifrån.
Var jag än går finns du där, jag känner din närvaro, din värme, den finns överallt. Kraftfull. Som en tryckande matta, får mig nästan att tappa luften. Jag blir alldeles snurrig av din närvaro. Och du har nyss kommit.
Nästan ett år har du varit borta. Men nu är du här igen.
Och jag blir handlingsförlamad, förstummad, orkar ingenting. Din intensitet tar död på mig.

Men ändå gillar jag det. Ändå är det just det här jag har väntat på så länge nu. Ändå hoppas jag på att du har kommit för att stanna. Du har ju förmågan att få ut det bästa i alla, dom få tillfällen då du är anträffbar.
För det är ju så sällan du är här, i Sverige, hos mig. Och snart, väldigt snart, åker jag till dig. Och du kanske åker med?

Snälla, stanna.
Stanna tills jag åker, iallafall.

Snälla, stanna.



För några timmar sedan åkte jag och mamma till ett badställe. Rörvik. Och tog ett kvällsdopp, obeskrivligt skönt! Efter en hel dags försmäktande i hettan, så var det räddningen. Tack och lov för havet <3

Och jag längtar, mer och mer, till Kreta. 28 augusti, då smäller det. Kärlek till resan, kärlek till halva tjocka släkten som ska med dit, kärlek till andra halvan (pappas) som inte ska med, kärlek till vädret, kärlek till alla underbara människor jag känner, kärlek till Adam som ska ta med mig till Liseberg nästa vecka, kärlek till resten av min familj som inte ska ta med mig till Liseberg nästa vecka, kärlek till mammas nya apelsinpressargrej, kärlek till glassen jag planerar att köpa imorgon om min bror går med på att dela, kärlek till onsdag då det blir bio och mer med söta vänner, kärlek till alla pengar som jag inte har fått än, kärlek till min bikini, kärlek till mitt nyfunna kärlekssprudlande humör, kärlek till chipsen jag nyss har ätit upp, kärlek till livet.
      Ojdå. Jag kom nog ifrån ämnet där lite. Whatever.

Gårdagen spenderades iallafall mestadels med en go tjej vid namn Ayrin, och vi hade det riktigt trevligt trots allt annat. :) <3 Lala kommer hem om en vecka också, jag är lycklig! Har saknat den kvinnan. Något så extremt. Och går allt enligt planerna ska vi tre till Modellab nästa vecka och leka modeller! Trots min ekonomi. Men det löser sig, jag ska måla taket på altanen, och klippa gräset, osv, så det fixar sig :) Ska bli jättekul. :D

Nu lyssnar jag på Michael Jackson medan jag väntar på att Sims ska bli färdigladdat, så jag kan spela det. Ha det bäst, alla ni fyra (eller nåt) som läser min blogg.

Puss&kram!

du är en grönsak.

Rubriken har inget att göra med texten ^^


Jag saknar inte honom, jag saknar någon.

Jag saknar inte det vi hade, jag saknar allt vi inte hade.
Jag ångrar ingenting jag gjorde, jag ångrar bara vad jag aldrig gjorde.
Jag saknar inte dig, jag saknar någon.




Jag älskar vädret! Sol, sol, värme, sol, åh vad livet kan vara underbart ibland. Sommar <3 och jag längtar extremt mycket till Kreta, idag är det fem veckor kvar.

Gräs, sa pojken

skulle jag bra gärna vilja ha en flicka som hade pengar som.  ( ,så där kommer jag väl inte hitta min drömprins iallafall.)


Dagen då.

Gräsklippning, sol, svett, vattenpaus, mer gräsklippning, bensinstopp. Jobbigt, säger jag bara. ( Inte bensinstoppet då, men gräsklippningen )

Sedan Ullared, huvudvärk. Men jag härdade ut, åkte därifrån ett par korta jeans, en hårsprej, en plattång, en massa underkläder, en massa hårnålar och en Björnborgnecessär rikare. Några hundra kronor fattigare. Nu ligger mitt saldo på sisådär en 15,97 kr. Det är sorgligt! Så tomt har mitt konto inte varit sen jag startade det. Man kan ju bli deprimerad för mindre. Tack och lov kommer räddningen på fredag. Även om den tusenlappen ska räcka i ungefär två månader inkluderat en utlandsresa, och därmed känns min ekonomi inte sådär jättestabil längre än typ en halvtimme.

All the things I could do
If I had a little money
It's a rich man's world



Ett positivt tecken är dock vädret, som enligt GP kommer att se underbart ut ett tag framöver nu. Temperaturen stiger, och det blir sommar, tack och lov.

I'm walking on sunshine, wo-o-oh!
(lite Hönö-flasbacks där.)


Puss&kram, ta hand om dig / er / honom / henne / dom / mig / sig / det - whatever.

Ut med det gamla och in med det nya!

Nej, jag har inte någon skev tidsuppfattning eller nåt. Jag vet att det är mitt i Juli och inte nyårsafton.

Men jag har börjat rensa min garderob nu. Ja, du läste rätt. Frida städar. Otroligt men sant.
     Och jag har rensat ut massor med kläder som jag aldrig skulle använda nu längre, mest kläder i färgen rosa / röd har jag precis insett. Kvar ligger plagg, oftast med någon kulör som går i blått. Jag älskar blåa kläder. Omedvetet. Ett men jag har fått ifrån mamma, att jag passar så bra i blått har jag fått höra sen barnsben. Så, det ligger i min uppfostran. Jag dras alltid till blåa kläder, utan att tänka på det själv. Om det inte är så att jag precis har bestämt mig för att jag är trött på blått, och provar i stort sett allt utom blått. Det spelar ingen roll, nästa shoppingrunda är jag där igen. Blått, blått, blått. Men det matchar mina ögon :)

I alla fall. Imorgon ska min familj och jag åka till paradiset för budgetjägare. Ullared. Till och med i Bulgarien vet man vad Ullared är. Eller, ah. Inte riktigt, kanske, men när vi var där använde inkastarna i Nessebar det på nästintill otydbar svenska i deras desperata försök att få in gäster till deras restauranger.

"Welcome ladies and gentlemen! English? Swedish? Er ni svenskaar? Rolig! Jak har boot i Sverge, i Urebru! Micket vacker land, jaa. Hungry? We have micket god maat, biligareh en Ullareed, biligareh en Ullareed!"


Ungefär så lät det. Det var riktigt kul, faktiskt. Så dit ska vi imorgon :D Synd bara att det blir så just som jag är som mest ekonomiskt beroende. Jagär i stort sett pank, inte riktigt men snål är jag. Alltså, jag klarar inte av att ha mindre än 500kr insatt på mitt konto. Det ger mig panik. Och så är läget just nu. Även om jag får mitt studiebidrag för juni i slutet på juli istället, eftersom mamma har glömt att sätta över dom pengarna :) Hoppet är ju inte ute, alltså. Men ändå. Dom ska räcka ända till slutet av september, och jag kommer att få panik. Jag har ju som sagt precis rensat ut massa kläder, så nu måste man ju skaffa nya också.

Men det löser sig nog :) Även om jag är snål och panikslagen så är jag även en optimist, allting löser sig. På ett eller annat sätt. Det är mitt motto, typ.

Nu ska jag snart iväg för att käka pizza, med Anaam & Anna x2. Mys :D <3

Puss&kram.

Mammadotterkväll, ikväll :)

Dagens dilemma nu löst. Förlåt Anaam, jag lovar att gottgöra dig! Nån gång.

Men jag har andra planer för kvällen. Jag och mamma ska göra något vi inte har gjort på år och dar. Nämligen gå på bio tillsammans, mys! Och vi ska inte se vilken som helst. Utan Sex and the cityfilmen, som jag har väntat med att se tills jag blev färdig med serien :D Vilket jag blev igår. Jag har alltså sett hela serien, sex säsonger, på cirka tre veckor varav en av veckorna har tillbringats på Hönö utan tillgång till tv. Så jag har alltså sett 94 avsnitt, sammanlagt 2607 min eller 43h och 27 min på cirka två veckor. I genomsnitt typ sex avsnitt eller en cd-skiva om dagen. Inget liv frågetecken? Jo. Men sommarlov.

Så nu ska jag äntligen få se fortsättningen, I'm happy!

Jag undrar bara om den här snabba inmatningen av så mycket SATC är hälsosam. Jag har nämligen börjat komma på mig själv med att tänka på engelska, tänka ungefär hur hade Carrie reagerat? Eller Miranda? Eller Samantha. Och så vidare. jag kommer till och med på mig själv med att lägga huvudet lite på sned, som Carrie gör ibland. Och det känns lite som att jag känner dom, personligen. Det är lite läskigt, faktiskt. Men, ja. Jag älskar serien iallafall. Och jag hoppas att filmen är bra!

Nu ska jag äta frukost :)

Puss.

Now that it's raining more than ever

know that we still have each other.





Hm. Jag har alldeles för mycket tid att tänka, märker jag. Ältar allting fram och tillbaka, bollen studsar oavbrutet mellan ena och andra sidan av mitt samvete. Ungefär. Min övertygelse har på något sätt slutat övertyga mig om att allt verkligen är som det ska vara.
Och jag kan inte släppa tanken.

Jag har alldeles för mycket tid att tänka.



Gårdagen, eller snarare gårdagskvällen, spenderades i en grovt överskattad stinkande öronbedövande fjortisbastu. Also known as Gothiadiscot.
Hade det inte varit för alla små fjortisar, hade det nog varit rätt kul. Men som 16-åring på ett disco där det inte finns någon nedre åldersgräns, känns det lite sådär kul när killar som når halvvägs upp på ryggen på en börjar dansa med en. Jag känner mig lite övermogen för det. Faktiskt. Förra året var det kul, men i år - nja. Stå och köa i en komma fem timme för att för åttio kronor komma in på ett disco där man svettas, får huvudvärk, för att inte tala om alla killar (jag gillar killar, men alla som har varit där vet vad jag menar), och så vidare ... No offense, Anaam, men det är inte värt det.

Och där finner vi mitt andra dilemma för dagen, Jag vill under inga omständigheter dit imorgon igen. Dels för att A: det är så dyrt och min ekonomi är i det närmaste obefintlig B: jag ska upp tidigt morgonen efter och C: (se ovan). Men Anaam vill och hon försöker få med mig. Hon ger mig dåligt samvete för att jag inte vill, och jag vill inte svika henne. Men jag vill inte dit. Absolut inte. Det är inte kul nånstans. Förlåt mig, Anaam. Men ah.



Nu kommer snart Maja, så jag borde antagligen sätta på mig lite kläder nu.

Puss&kram

When the sun shines, we'll shine together

Ångest.
Eller, nej. Inte ångest. Men något är det.
Något, litet. Som ligger och gnager.
Som låg och gnagde i stort sett hela kvällen igår.

Kan inte släppa.
Har jag varit orättvis?
Och isåfall.
Emot mig själv, eller emot dig?

Samvetskvalen.
Jag hatar dom.

... bdb, msn, blogg, satc, bdb, msn, blogg ...

Här sitter jag, dag ut och dag in.

Känns som att år har gått sen förra veckan, och vad har jag gjort? Sett på tv, bloggat, sett på tv, settpå tv, sett på ännu mer tv.
En dagsrutin där jag går upp klockan 12, börjar dagen med ett satc-avsnitt eller två. Sen frukost, mer satc, sen datorn, bdb, msn, blogg, ladda hem film, se film, pausa, hämta frukt slash glass, bdb, msn, blogg, se färdigt film, middag, bläddra i tidningar, mer satc, kvällsmat, bdb, msn, blogg, mer satc, borsta tänder, bdb, msn, blogg, sängen. Där jag avslutar dagen med prison break på sexan klockan halv två.

Hälsosamt? Nej. Tråkigt? Ja.

Okej, jag har haft sammanlagt två såna dagar sen jag kom hem, inkluderat idag. Men av någon anledning känns det som att det har gått cirka två såna månader. Eller nåt.

Händelselöst? Definitivt.

Luckily, har man andra planer inför morgondagen. Får se hur dom visar sig att bli, platinablonda extensions med kortkortkortkort kjol eller bara helt normalt riktigt hår med blåa linser och shorts. Eller både och.

Intressant? Javisst.

Jag ska iallafall ha fläta. Och leggings.

Puss!

Panik

.. Eller inte riktigt. Men min käre bror och hans kompis håller på med sitt projekt. Spelar in film.
Vilket innebär att dom är nere i köket och skriker som galningar. INTE OKEJ !



(bara något jag stör mig grovt på just nu)

Hönökonferens och grejer!

"det du inte vill, men innerst inne helst av allt vill, det är Guds vilja."
Patric Forsling

Nu är jag som sagt hemma från en konferensvecka på Hönö. Kanske den bästa veckan på hela året, med all säkerhet den bästa i sommar.

Veckan bestod av skabbiga klassrum, inget varmvatten, svindyra fik, regn efter kvällsmötena, överhettad kylbox, nattfjärilar, Filips snack i telefon när man ska sova, andras snack när man ska sova, antikrist på jakt efter söta tjejer på kristen konferens - lycka till, överkörd utav bil, lååång väntan på bullar mitt i natten, folkhysteri på nimbus, söndrig vattenkokare, slut på armband, mosade nektariner, knöliga tältsängar, blöta sadlar, varmt tält, slut på fiskgratäng, 'Snabbt och gott' varken snabbt eller gott, mjölksyra i låren. Etc etc.
Men också av
grymma ungdomsmöten, barnmöten, "Bifrost och Mölnlycke"-klassrum, sympatikärlek, Nya Hönö Pizzeria, nattmys på Café Längtan, minigolf, Patric Forsling, praktikanter, bifrostslang, tonfiskrulle, Lapposand, kärleksmums på Nimbus, gudomliga Aleks-bullar mitt i natten, alla underbara människor, mittinatten-kärlekssnack, dinosauriesamtal, godis, sextantvägen, fiskgratäng i hamnen, glassbaren, vårt berg, Martina och Jockes matchmakingservice, lovsång, glass på piren i hamnen, 'min blivande man', Betel. Etc etc.

Utan detta, inget Hönö.

Det är svårt att komma ihåg allting vi har gjort, men åh. Jag älskar Hönökonferensen. En hel vecka med vänner, ungdomsmöten, sol (ibland) och så vidare.
Sånt här är bra för mig, jag börjar tänka efter. Börjar se saker i nya perspektiv, lär mig mer om mig själv. Inser mer och mer vad som är viktigt. Det är synd att det bara är en gång om året, för det är så bra för mig.



En sak som jag insåg under veckan, eller kanske inte insåg men tänkte mycket på. Det var, vad har jag gjort under hela det här året? Det enda som har funnits i mitt huvud har varit Daniel, jag har inte gett mina vänner, klassen, skolan, familjen så värst mycket tanke. Nu, när jag inte längre har vårat förhållande att bekymra mig över, vad är det jag har? Det känns som att jag har försummat allting. Med undantag för några saker, kanske. Men så känns det. Och det gäller nog mest min klass. Jag menar, jag har en klass med så många underbara människor. Men jag har ofta tänkt att det bara är tillfälligt, att jag har vänner utanför skolan och skolan inte egentligen är en del av mitt liv. Eller nåt sånt. Det är svårt att förklara.

Det kan bero på att jag alltid vill ha trygghet. Jag sliter mig ogärna från rutiner, har svårt att bryta mönster. Och kanske därför har sett gymnasiet som en övergående fas, som jag har avstånd till. Men jag vill ju inte ha det så. Så det är mitt mål, att sluta tänka på det sättet och göra nåt bra med dom två år som finns kvar. För det känns som att jag har försummat det första.
So that's up for a change!



Så till sist. Sen i lördags har jag insett vissa saker. Som jag får återkomma med, senare.

Det var allt för mig, nu ska jag gå och se på SexAndTheCity som är extremt ytlig. Men som jag älskar ändå, och det har varit mycket insikt i dagens inlägg! Och själv har jag just nu utsikt över ett gråvitt hus framför en lika gråvit himmel. Life's great!

Puss och kram

Inte okej.

Nu är veckan på Hönö slut. Kom hem för cirkus 2h sedan, är död. Fett skönt att vara hemma, men man saknar ändå allt.

Extremt mycket har hänt känns det som, haha. Och nu är man tillbaka i vardagslivet. Typ.

Ett längre inlägg kommer senare, för nu ska jag äta kyckling. Thank God for homemade food, säger jag bara! :D

Peppeppeppepp, Hönö.

Hönöhönöhönöhönö,

otroligt pepp :D

Åker om 1,5 timme, ska se mitt sista Sexandthecity-avsnitt på en hel vecka nu. Sad, but true. I love that show!
Jag har kommit igenom tre säsonger nu, har tre kvar. Yay :D


Ha det bäst här hemma nu, för nu åker jag strax!

I'll be back den trettonde. <3

Puss!

Our love floated out the window ...

Our love floated out the back door.
Our love floated up in the sky
to heaven where it began.
Back in God's hands
.

Nu är det över. Vaknade förbannad som aldrig förr, blev ännu mer förbannad under dagens gång, svalnade av vid sextiden och mår super nu.

Iallafall så super som man kan må efter ett breakup. :)
Blev så frustrerad, arg, irriterad igår kväll.Men jag har fått min förklaring nu och jag är inte på långa vägar lika arg som jag var då. Allting känns för övrigt jättebra, jag gjorde det rätta. Verkligen.

Den enda sak som stör mig är att han känner tydligen likadant som mig. Den enda skillnaden är att han inte har sagt något till mig innan. Och orsaken till det, det var tydligen att han hade kvar mig "i väntan på någon bättre". Inte sjyst. Mot vare sig honom eller mig.

Jag är så glad att jag har gjort det.
Så härligt att vara singel och ute på jakt igen så att säga, haha. Det var ju ett tag sen sist, närmare bestämt ett och ett halvt år sen eller nåt! Det är helt sjukt. Först var det ju Sebbe som tog upp hela mitt liv, och sen fattade jag tycke för honom. Hela förra sommaren var det ju bara honom jag tänkte på, haha. Men nu är det slut med det.

Vi kan nog fortfarande vara vänner tror jag. Jag hatar ju honom inte. Men jag vet inte hur det blir.

Långt inlägg blev det nu inser jag :) Men nu har jag packat färdigt till Hönö (nästan) och imorgon bär det av! Jag är så pepp så det är inte sant. :D

Puss och kram!

Plump!

Min familj är den bästa. Trots en riktigt deprimerande dag, ( precis som jag trodde blev det inte mycket av att träffa D. Det sket sig, på grund av honom så jag ringer imorgon istället även om jag egentligen inte vill över telefon. Men måste man, så måste man och jag åker ju iväg på lördag ) så har jag haft en grym och minst sagt flummig kväll ute på våran altan, med:

en skål popcorn
en kanna cider
en burk salta pinnar
en mamma
en bror
en CD Saganomringensoundtrack
och en kortlek.

alltsammans utgjorde en rykande match plump, vilken jag gick ut ur segrande! (bortsett från mammas typ 25 poäng mer än mig. Men dom hade hon räknat fel på, tycker jag iallafall.)

Bror vann också, på plumpar. Och stönade ikapp med sin flodhäst.



Det blev Björkö istället, förut idag. Bara för att vi är sega och inte kommer ut till Saltholmen förrän klockan tolv, när parkeringarna är fyllda till bristningsgränsen. Mitt andra havsbad för året, för övrigt. Kallare än det första.

Goodnight, sleep tight som Lala skulle säga! Gosh, jag saknar den kvinnan. Puss <3

Tystnad gör ont

Du gör mig bara säkrare och säkrare på att jag kommer göra rätt.
Tyvärr


Jag tycker inte ens synd om dig längre.

- It's the kiss of death from mr Goldfinger.

Varför kan du inte anstränga dig lite? Jag blir så trött.

Nu åker jag snart iväg till Styrsö eller liknande, för en dag i solen och ett dopp i havet. Man kan ju inte bara sitta hemma och uggla när sommarens kanske sista sommardag drar förbi. Förhoppningsvis, få lite färg också men för mitt pigment krävs det ju ungefär tre veckor av såna här dagar. Och det är ju Sverige vi lever i, right? Menmen. Man har ju en utlandsresa planerad så småningom iallafall, så allt är inte katastrof :)

Senare har jag planerat att träffa Daniel, hur nu det kommer bli. Vi vet ju hur det brukar gå när vi har planerat.
Men det är bara att be en bön att allt går som det ska, så får vi se hur läget är imorgon.

Puss & kram

En strimma ljus.

En dikt har fått namnge hela min blogg. En dikt som jag skrev en lördagsnatt när jag inte kunde sova.


En strimma ljus har tänts i nattens kompakta mörker

En glipa av hopp, en dörr på glänt

Bara du inte råkar trycka på strömbrytaren

Bara du inte gör det med flit

Bara inte dörren är för tung för att öppnas

Bara den inte går i lås

Bara jag inte bländas av ljuset

Bara jag inte blundar

Och vänder om


Cyklist, javisst!

Jag har varit extremt duktig idag, enligt mig själv. Trots vissa uttröttande faktorer (mvärk, värme, knappt tillfrisknad från förkylning) så cyklade jag och Ayrin in till stan och tillbaka.

Fick också rett ut lite av det trassel som pågår i mitt huvud just nu, och jag kan inte sluta undra om jag kanske har varit lite väl optimistisk under gårdagen (eller snarare kvällen innan dess). Jag är ju inte dum, så att säga.

Igår kväll satt jag iallafall här och skrev ett väldigt långt utkast till ett inlägg, som jag antagligen aldrig kommer att publicera. Men det är skönt att skriva av sig, då får man ut lite av all aggression, all frustration och irritation man bär på och ser allt lite mer objektivt. Själv tycker jag att det inte var alltför negativt skrivet, mycket nostalgi där. Så möjligtvis kan personen i fråga få se det. Någon gång.

Men jag önskar att allt hade varit lätt. Trasslet i mitt huvud går antagligen inte att reda ut, inte nu. Iallafall.

Och sist men absolut inte minst vill jag säga förlåt, Ayrin, för att jag alltid är sån här. Men jag ska bättra mig. I promise!

Ikväll, pga mvärken, orkar jag inte med nånting. Så det blir änna lite glass (eller ah, mycket glass) och ännu en CD Sex and the city. Nu är jag inne på Säsong tre :)

Puss&kram.

Ladies and gentlemen, hands down ...



Detta är gryningen på en ny tidsålder, en ny milsten i världshistorien, ett nytt gigantiskt steg för mänskligheten.


... Eller kanske inte , men nästan. Det är nämligen så att jag, Frida, har bestämt mig för att skapa en blogg!
Originellt, eller hur?
Nja.
    Men här är då tanken att den som vill ( eller blir tvingad till det av mig för att jag ska få några läsare överhuvudtaget och känna någon mening med att fortsätta ) ska kunna ta del av vad som försiggår både inuti mitt huvud och runt omkring det.

So, ladies and gentlemen. Stay tuned, and enjoy.

RSS 2.0